Gården Lerbäcksbyn är en av Sjuhäradsbygdens alla förläggargårdar och en av de mest kända i Kinds härad. Förläggarverksamheten pågick här under nästan 80 år och i tre generationer, från 1820-talet fram till början av 1900-talet. I företaget fanns färgeri, spinneri, vadmalsstamp, lagerbyggnad och kontor. Som anställda fanns bl.a. färgare, bokhållare, lagerförman, handelsbiträden och provväverskor. Lerbäcksbyn har kopplingar till både Borås Wäfveri och Eiser-koncernen. Den bebyggelse som nu finns på gården kom till under 1800-talets textila verksamhet, samma hus som då finns ännu kvar, utvändigt nästintill oförändrade.
Gårdens äldre historia – det lilla som är känt
Flera gårdar ingår under beteckningen Lerbäcksbo som sträcker sig utmed Ätrans östra strand från Ledet och halvvägs till Östra Frölunda. Och flera bäckar rinner här. En av dem har med säkerhet haft lerjord och därmed givit namnet. Första gången Lerbäcksbo omnämns i skrift är i maj 1402 då riddaren hr. Abraham Brodersen köper godset tillsammans med Låckhult i Mårdaklev ”för 15 svenske mark i okse, ko og rede penge”. Abraham Brodersen Tjurhuvud var danskt riksråd hos drottning Margareta och ägde en tid i princip hela Halland och Kinds härad, ca 600 gårdar allt som allt! Han kom dock senare i onåd och avrättades 1410. Egendomarna övergick då till kronan och Lerbäcksbo var en kronogård under några hundra år. Någon gång på 1600-talet har troligen en blind man vid namn Arvid bebott gården för därefter har vår del av Lerbäcksbo, det som också kallas Överbyn, fått tillägget Blind Arfvidsgården. I övrigt vet vi just nu väldigt lite om vår gårds äldre historia.
Måns Larsson - ”den mäktige storförläggaren”
Den förste förläggaren hette Måns Larsson. Han var född på den del av Lerbäcksbo som hette Södregården, numera Nederbyn. Troligen började han sin bana som gårdfarihandlande bonde och samköpare. År 1818 slog han sig ner i Lerbäcksbyn och 1826 kunde han bygga en ny mangårdsbyggnad - ett för tiden ståndsmässigt hus. Måns Larsson var aktiv i Södra Älvsborgs hushållningssällskap och tycks ha varit en drivande och respekterad företagare. I olika dokument beskrivs han som förmögen eller som ”den mäktige storförläggaren Måns Larsson i Byn”. Som många av förläggarna arbetade han säkert hårt och lät inte kroppsliga krämpor stoppa affärsverksamheten. Han dog på en handelsresa till Halmstad 1847, 60 år gammal.
2:a generationen – Johannes Hansson
Måns Larsson och hans hustru Anna, bördig från Stommen i Östra Frölunda, hade fyra döttrar. Tre av dem gifte sig, så som seden var, i strategiska äktenskap med män inom textilbranschen. Den näst äldsta, Lena, med Anders Jönsson från Fällhult i Holsljunga, senare storförläggare och den förste ensamme ägaren till Borås Wäfveri. Den tredje dottern i ordningen gifte sig med Mårten Larsson på förläggargården Tostarps gästgifveri i Tranemo. Mårten var den äldste styvsonen till storförläggaren Petter Claesson. Den yngsta, Eva, gifte sig aldrig, enligt berättelserna för att hon var så god vän med sin äldsta syster och så kär i Lerbäcksbyn att ”friarna kom och for, den ene efter den andre, ty då det blev tal om giftermål, kunde hon omöjligen tänka sig att fara från systern och Bruabäck” (det namn Lerbäcksbyn fått i boken ”Vägen till Hamre” av Anna Edlund-Hansson, läs mer om henne i högra marginalen).
Den äldsta dottern, Anna, gifte sig 1849 med Johannes Hansson från Holsljunga. Under hans tid expanderar verksamheten i Lerbäcksbyn stort. Under 1850-1870-talet tror vi att alla de stora byggnaderna har kommit till: det första stora lagerhuset, en kontorsbyggnad, ett färgeri som också inrymt både mangelvind, bostadsrum åt anställda på gavlarna och kanske också ett mindre spinneri, bakom färgeriet en mindre byggnad med vadmalsstamp och ångpanna och intill också ett mindre hus som både tjänat som bostad åt rättaren och haft plats för provväverskorna.
3:e generationen – David och Hilda Dahl
Även i Johannes och Annas äktenskap föddes döttrar. Tre stycken. Den äldsta, Hilda, gifte sig med handlanden David Dahl från Bohuslän och paret bosatte sig i Göteborg. Lungsoten härjade hårt vid denna tid och yngsta dottern Emelie dog i sjukdomen. Två av de unga bokhållarna dog också i lungsot. David och Hilda Dahl övertalades att flytta hem till gården 1884 för att hjälpa till med verksamheten. Det tidigare lagerhuset byggdes då om till bostad åt dem (vi kallar det idag för ”Dahlska huset”) och en ny lagerbyggnad uppfördes istället i anslutning till kontoret, den långa utbyggnaden som kallas ”Lokalen”.
Nya bokhållare anställdes, en av dem var Carl Theodor Eiserman, bördig från Svenljunga. Efter ett par år i Lerbäcksbyn flyttade han till Borås och snart hade han startat sitt första egna företag. Carl behöll dock kontakten med Lerbäcksbyn och gifte sig 1888 med Julia, den andra dottern i förläggarfamiljen. Paret bosatte sig i Borås men äktenskapet blev kort; redan 1890 dog Julia, också hon i den svåra lungsoten.
Vid den här tiden hade fabrikstillverkning av tyger vunnit mark. Tankar fanns om att starta en fabrik i Östra Frölunda, förmodligen har både Johannes Hansson, David Dahl och Carl Eiserman arbetat för detta. Ett stort bakslag blir det faktum att planerna på en fortsatt järnväg från Svenljunga ner till Östra Frölunda aldrig förverkligas trots att många i bygden bidrar med betydande aktieinköp i Kinds härads järnväg. Ett annat stort bakslag är att David Dahl dör 1896, endast 46 år gammal. Verksamheten i Lerbäcksbyn fortsätter ett tag till, men det blir sedan Hildas uppgift att tillsammans med sin nu över 80 år gamle far, Johannes Hansson, avveckla verksamheten.
Lerbäcksbyn efter förläggarverksamheten
För många väverskor blev nedläggningen av förläggarverksamheten en stor förlust. Handlanden Johannes Andersson fortsatte med förlagshandel i liten skala i sin handelsbod under några år och lämnade ut garner för vävning på kommission för en firma. Handelsboden inrymdes i den tidigare lagerbyggnaden ”Lokalen”. Så småningom kom Johannes att köpa hela Lerbäcksbo Överbyn av Hilda Dahl. Johannes Andersson är vår farmors far.
Handelsboden i ”Lokalen” fanns kvar till 1931 och några år senare, 1935, byggdes bod och lager om till samlingslokal för olika aktiviteter: föredrag, frågesporter, ping-pong, revyer, dans, fester och på 1950-talet biograffilm. När Medborgarhuset i Ö. Frölunda stod klart 1961 flyttade verksamheten dit. Hilda Dahl skänkte den stora färgeribyggnaden till Ö. Frölunda kommun och huset var socknens åldersdomshem från 1915 till 1965 då ett nytt ålderdomshem i Ö. Frölunda byggdes. Den sista verksamheten som gjort Lerbäcksbyn till en by och en central plats i bygden försvann….
Idag…..
Husen är idag bostäder. Vi hyr ut Måns Larssons mangårdshus som semesterbostad och ordnar vandringar och kurser i meditationsdans. I Dahlska huset har vi ibland kulturkvällar. Vi har många roliga drömmar om att använda de fantastiska utrymmen som finns……
Vill du veta mer om Lerbäcksbyn ordnar vi privat eller gruppvis guidnig med kaffe och hembakt dopp. Kontakt: Christina Nyhage 0325 - 30303 eller carin@lerbacksbyn.se
Källor:
Blom, Per Olov (1969). Kinds härads järnväg: En gammal järnvägs historia
Boger, Gustaf & Larsson, Rune (1985). Knalleliv. Borås: Borås tidnings förlag.
Diplomatarium Danicum, Danmarks Riges Breve, nr 372, 1402, 4 maj
http://diplomatarium.dk/drb/oversigt/4-08.html
Edlund-Hansson, Anna (1944). Vägen till Hamre. Stockholm: P. A. Norstedt & Söners Förlag.
Johansson, Axel (1954). Uppteckningar från Östra Frölunda för Folklivsarkivet i Lund.
Larsson, Karina (2007). Ny Falkenberg – En skenföreteelse? Om Falkenbergs svaga urbaniseringsprocess och dess roll som stad i Hallands medeltid (CD-uppsats i Historisk Arkeologi). Lund: Lunds Universitet Länk till uppsatsen
Lidman, Anna: ”Minnen av hörsägner och upplefvelser: Anders Jönsson och hans hustru Helena Månsdotter”
Lindhagen, Sten. (1947) ”Förläggaregården Fällhult”, i Från Borås och de sju häraderna, 1947. Borås: Kulturhistoriska föreningen.
Millqvist, Folke (1983). Färgerier och tryckerier i Borås, Ulricehamn och Sjuhäradsbygden, i Från Borås och de sju häraderna, 1983. Borås: Kulturhistoriska föreningen.
Petersson, Hildur: Muntliga berättelser nedtecknade under 1970-talet.
Sveriges handel och industri 1906: Carl Eiserman & C:o.
