|
Förläggargårdar i Kind
Södra delen:
Östra Frölunda, Holsljunga,
Mårdaklev och Kalv
Östra Frölunda och Holsljunga kom tillsammans att bilda ett förläggarcentrum i södra Kind. Den huvudsakliga produktionen var vadmal.
Östra Frölunda
Gästgiverierna var en av tidigare århundradens viktiga mötesplatser. Hit kom resande från när och fjärran och många gårdfarihandlare stannade till på väg åt något håll. Det var inte ovanligt att gästgivarna i Sjuhäradsbygden utnyttjade de handelskontakter som gästande köpmän erbjöd och vid sidan av övrig verksamhet också bedrev vävnadsrörelse. Så var det på gästgiverierna i Tostarp, i Skene, Ramslätt, Björkered, Sundholmen och Tärby. I Hid vet vi att åtminstone Hans Persson, 3:e generationen gästgivare, var samköpare och lät väva tyger för försäljning och att hans släkting Johannes Pettersson i granngården fortsatte och utvidgade den verksamheten. Gästgivarsysslan delades mellan tre gårdar i Hid, man turades om att sätta upp skylten.
Hids Gästgifveri, en av de tre gårdar som delade gästgiveri-sysslan.
Här växte de bröderna Anders, Per Johan och Hans Carl upp. Husen revs på 1950-talet.
Hans Persson och hans hustru Maria hade tre söner som överlevde till vuxen ålder: Anders, Per Johan och Hans Carl. Av dessa kom två att bli förläggare, Anders blev en av de allra största i bygden (se Mölneby) och samarbetade mycket med brodern Per Johan (se Lillegården). Hans Persson dog 1833 då sönerna ännu var unga (11, 9 och 6 år). Maria gifte om sig med gästgivaren Johannes Pettersson från granngården (en släkting, kusinbarn, till den förste maken Hans och alltså syssling till de egna sönerna!). Anders och Per Johan blev tidigt involverade i förläggarverksamhetens olika moment. Anders gifte sig med äldsta dottern på Mölneby 1847 och fortsatte med förläggarverksamheten där. Styvfadern Johannes Pettersson dog några år efteråt, 1850. Färgeriet i Hid fortsatte under Per Johans ledning, men flyttades senare till Lillegården i Frölunda. Hids gästgifveri fick ny ägare som inte var förläggare men som öppnade handelsbod i en av flyglarna.
Mölneby bestod i början av 1800-talet av 6 gårdar. Anders Larsson, född i Lerbäcksbo Södregården, gifte sig med Brita, den enda dottern på Mölneby Västergård. Anders började med förläggarverksamhet på gården förmodligen i samarbete med brodern Måns i Lerbäcksbo Blindarfvidsgården. Brita och Anders fick tre döttrar som överlevde till vuxen ålder: Elisabeth, Anna Josefina och Eleonora. Brita dog redan 1834 och Anders 1843. Äldsta dottern Elisabeth fick tidigt lära sig att ta ett stort ansvar tillsammans med mormor Fredrika. Elisabeth gifte sig 1847 med Anders Hansson från Hids gästgifveri. I Anders Hanssons regi utvecklades förläggarverksamheten samtidigt som han också utvidgade gården genom att först köpa de andra gårdarna i Mölneby. Han drev också stort skogsbruk och jordbruk med djuruppfödning.
Vävnadsrörelsen handlade främst om vävda ylletyger av olika kvaliteter: vadmal, kläde, boy, foderlärft, lärft, täcken, hebergstäcken och klutar. Olika hushåll vävde olika produkter och väverskorna specialiserade sig alltså på det sättet. Anders Hansson hade också flera underförläggare utanför Sjuhäradsbygden som arbetade på samma sätt, men som var redovisningsskyldiga mot Anders. På Mölneby fanns ett spinneri, två stora stampar och ett eget textilhandtryckeri (läs mer om det i marginalen till höger). Även syvantar ingick i produktionen i samarbete med brodern Per Johan (läs mer under Lillegården) och det var Per Johan som kom att ta över förläggarrörelsen då Anders alltmer ägnade sin tid åt skog och timmerflottning. Systematiskt köptes de flesta gårdarna längs Ätran ner mot Falkenberg. När även Hertings sågverk kunde förvärvas fick Anders Hansson kontroll över hela kedjan från avverkning till flottning och såg. Från Falkenberg exporterades det färdiga virket. Mölneby växte till en av Sjuhäradsbygdens största gårdar. När Anders gifte sig 1847 omfattade hans gård 30 tunnland, år 1874 hade den växt till 22 000 tunnland. Förmögenheten växte från 1 349 till 744 551 riksdaler.
Anders Hansson dog 1885.
Den andre sonen från Hids gästgiveri, Per Johan Hansson, samarbetade i sin förläggarverksamhet med brodern Anders på Mölneby. Han köpte Lillegården i Frölunda kyrkby i början av 1850-talet och det nya huset med två flyglar i förläggargårdsstil stod klart 1854. I trädgården anlades också i slutet av 1870-talet en fontän med vatten som leddes via grova trästockar från berget väster om Västermossa. Per Johan gifte sig med den andra dottern i Mölneby, Anna (Jose)Fina. Paret fick inga egna barn, men adopterade en flicka, Hulda Svensson, vars far (Johannes Svensson från Ullasjö) varit anställd som försäljare för Rydboholmsbolaget och avlidit efter en resa. Arbetsgivare Sven Ericson tycks ha engagerat sig i familjetragedin och sökt bra fosterhem åt flickorna; den andra systern adopterades av Mor Kerstin i Stämmemad, Sven Ericssons mor.
Ullen som köptes in för Lillegårdens räkning kardades och spanns i spinneriet i Mölneby. Färgning skedde på Lillegården och garnet buntades till härvor som sedan lämnades till väverskorna. 50 alnar färdigvävt tyg gav 2,25 riksdaler i lön. En väverska har berättat att trots den låga betalningen var det ingen brist på sådana som ville väva. Folk nästan slogs om att få arbetet - när de hämtade garn beställde de att de säkert skulle få garn igen när de återlämnade ett färdigvävt tyg.Stampningen skedde i Mölneby. Vid sidan av vadmalstillverkning drev Per Johan Hansson också förläggarverksamhet med syvantar. För dessa importerades ull, bl.a. från Australien. Också Per Johan använde sig av underförläggare och en av dessa var Petter Johansson i Risagården, Mårdaklev (se Mårdaklev - syvantar).
Per Johan Hansson dog 1896.
Holsljunga
Hiå Övre (ca 1825 - 1862)
Gårdarna Hiå ligger utmed gamla vägen mellan Holsljunga och Östra Frölunda. Bengt Carl Hindrickson föddes 1798 på Hiå Övre och gifte sig 1827 med Anna, en av döttrarna på Stommen, Östra Frölunda. Han kom därigenom in i samma släkt som förläggarna i Hids Gästgifveri och Lerbäcksbyn som var gifta med äldre halvsystrar till Anna. Alla tre förläggare samarbetade troligen mycket med varandra. Verksamheten i Hiå byggde på vadmalstillverkning och Bengt Carl hade väverskor runt om i bygden. På Hiå fanns en vadmalstamp. Han lät bygga ett nytt bostadshus 1838 och det uppges vara uppfört av samma person som byggt kyrkan i Holsljunga; byggmästare Johan Wennberg från den kända byggmästarsläkten i Sandhult. Fru Anna Hindrickson kallades allmänt för "Moster i Hiå" och var känd i bygden för sina kunskaper om människokroppens ben och sin läkekunnighet. När den nya kyrkan byggdes i Frölunda 1825-26 studerade hon nämligen skeletten i de gravar som blev uppgrävda och lärde sig så mycket att hon kunde bota benbrott och vrickningar.
Bengt Carl Hindrickson dog 1862.
Anders Jönsson är en av de förläggare som ofta omnämns då man vill berätta om Sjuhäradsbygdens alla lyckosamma företagare. Kanske för att han var en av dem som verkligen gick den långa vägen, från i princip två tomma händer till att bli en mycket förmögen man och ensam aktieägare till ett av de största textilfabrikerna i Borås, Borås Wäfveri. Det lär ha börjat med försäljning av några äpplen ……..
Fällhult, på sin nuvarande plats i Ramnaparken i Borås.
Den flyttades på 1950-talet
Anders Jönsson föddes 1816 på gården Anfastorp i Östra Frölunda. Pappan, Jöns Gudmundsson, var bördig från Håcksvik och mamman från Anfastorp. Men mamman dog redan några månader efter sonens födsel och Jöns gifte om sig. Strax därefter köpte han gården Fällhult i Holsljunga och familjen flyttade dit. Vid sidan av jordbruket ägnade sig Jöns Gudmundsson troligen åt samköp och/eller gårdfarihandel, men han misslyckades med sina affärer och Fällhult fick säljas. Familjen flyttade till det lilla torpet Stubbagärde under Fällhult och Jöns dog, fattig, år 1834 då Anders var 18 år gammal. Det berättas att Anders Jönsson tog vara på äpplena från träden i Stubbagärdes trädgård och sålde dem på en marknad. Av pengarna kunde han köpa andra varor som han sålde med lite förtjänst och så fortsatte han tills han så småningom började köpa garner som han lät väva. Garnbuntarna köpte han i Göteborg och gick med dem hem till Holsljunga. Kanske fick han skjuts av någon gårdfarihandlare eller Göteborgsfarare . När han blev äldre berättade Anders Jönsson för släkt och vänner om hur stolt han kände sig, när handeln gått så bra att han kunde köpa sig både häst och kärra och börja åka runt i bygden och skaffa sig kunder inom ett större område.
När Anders Jönsson var 25 år gammal kunde han köpa tillbaka Fällhult. Han gifte sig 1844 med en av döttrarna i Lerbäcksbyn, (He)Lena Månsdotter. Troligen var svärfadern, Måns Larsson, ett gott stöd åt den blivande storföretagaren och bistod honom med både rådgivning och lån. I giftermålet ingick en hemgift på 2000 riksdaler - en stor summa på 1840-talet. Vävnadsrörelsen växte stadigt och 1851 kunde han köpa Bredgården nära kyrkan i Holsljunga och snart stod det nya huset med flyglar klart. Ett färgeri startades också. Under en period på 1870-talet var han invald i riksdagen.
Anders Jönsson insåg snart att fabriksvävning var framtidens textiltillverkning och 1876 gick han in som delägare i det sex år tidigare grundade Borås Wäfveri AB. Efter några år blev han ensam ägare till samtliga aktier i bolaget, i vars ledning han stod kvar till 1886. Företaget övertogs av direktör Axel Bergengren senior, gift med Anders Jönssons dotter Ida. Deras son, Axel Bergengren junior, blev näste ledare av väveribolaget som växte till ett av Borås största företag, och familjemedlemmar efter Anders och Lena Jönsson drev företaget fram till 1956.
Anders Jönsson dog 1890. År 1950 donerades mangårdsbyggnaden från förläggargården Fällhult till Borås Museum av fru Ella Bergengren och hennes familj och flyttades till Ramnaparken.
 |
Sten Lindhagen, berättar i Från Borås och de sju häradena, Kulturhistoriska föreningens årsbok 1947, så här om sin släkting:
”Anders Jönsson var kort till växten med intensiv blick i sina ögon samt i den tidigare medelåldern med en svart ”skepparkrans”. Han var rastlöst verksam och en utpräglad viljemänniska men häftig och emellanåt obändig. Han hade rykte om sig att inte vika för något motstånd, liksom han också var känd för att vilja åka snabbare på vägarna än någon annan. Tröttkörda hästar och blixtsnabbt genomförda affärer markerade hans väg genom livet, och ofta fick den lugna och sansade hustrun dämpa hans iver och mildra hans metoder.
Legendarisk är i hans släkt berättelsen om hur han en gång lyckades hinna fram till Göteborg snabbare än någon av de övriga förläggarna och där lägga beslag på ett betydande garnparti, som just kommit i hamn. När konkurrenterna infunno sig, måste de till Anders Jönsson betala det pris, som denne begärde för att dela med sig av den åtrådda varan.” |
I Mårdaklev tillverkades framförallt syvantar, först på uppdrag av förläggarna i Östra Frölunda, Anders och Per Johan Hansson, sedan via dessas underförläggare i Risagården och från slutet av 1800-talet också som egen förläggarrörelse på Storegården. Verksamheten pågick framför allt under perioden 1880-talet till 1920-talet.
Ullen tvättades och nappades före skrubbning, kardning och spinning. Av ullgarnet syddes vantarna som därefter skulle valkas, ruggas och språngas, allt för att göra dem starka, täta och varma. Hela arbetsproceduren genomfördes av de familjer som hämtade ullen hos förläggaren/underförläggaren. Av ett lispund (ca 8,5 kg) ull kunde det bli 60 – 90 vantar som gav 5 kr i lön på 1880-talet, 10 kr en bit på 1900-talet. Från en ganska blygsam produktion på 1880-talet, ca 700 vantar, växte verksamheten och år 1902 såldes 16 600 par vantar från Storegården. Vantarna såldes framför allt till Norrland där de ofta användes för att hålla händerna varma inuti skinnhandskar. Köparna var både detalj- och grosshandlare i Borås, Göteborg, Stockholm och Sundsvall.
Risagården (ca 1880 - 1896)
Petter Johansson i Risagården var underförläggare till Per Johan Hansson i Östra Frölunda. Han hämtade den från Australien importerade ullen, som kom via järnvägen till Torup, Fegen eller Ätran och lämnade ut den för att beredas och sys till vantar. Han levererade sedan de färdiga vantarna till Per Johan och fick då betalt dels för frakten från järnvägsstationen, 10 kr per lass, dels provision på de färdigsydda vantarna. År 1882 var provisionen 50 öre för ett lispund vantar (ca 8,5 kg). Petter Johansson dog 1891 och sonen Johan August Pettersson övertog verksamheten.
Storegården (ca 1896 - 1920)
När Per Johan Hansson i Lillegården, Östra Frölunda, dog 1896 fortsatte handlanden Johannes Andersson i Storegården förläggarverksamheten med syvantar. Johannes drev vid sidan av jordbruket en omfattande affärsrörelse med sågtimmer och massaved och hade en handelsbod med specerivaror och tyger. Han var också så kallad Göteborgsfarare. Han ska ha hållit på med affärsrörelsen i hela sitt liv, fram till 95 års ålder.
Kalv
Björkekulla (ca 1852 - 1890)
Johannes Svensson, född i Burseryd 1824, gifte sig med änkan Johanna Petersdotter på Björkekulla, Kalv. De köpte halva Björkekulla av Johannas far, byggde nya hus och flyttade dit 1852. Johannes Svensson var så kallad Göteborgsfarare. Han forslade varor som smör, hudar och humle med häst och vagn till Göteborg. Där bytte han ut dem mot sill, salt och socker. Han hade också en förläggarrörelse för vadmalsproduktion med väverskor i Kalv, Gunnarp och Krogsered bl.a.
Foto: Karin Lundberg,
(Bild hämtad ur rapporten Förläggargårdar i Sjuhäradsbygden)
Källor:
Boger, Gustaf & Larsson, Rune (1985). Knalleliv. Borås: Borås tidnings förlag
Boken om Mårdaklev. (1983). Mårdaklevs Naturskyddsförening
Edlund Hansson, Anna (1939). Vi på Hamre. Stockholm: Medéns förlags aktiebolag
Ekelund, Rolf (2005). Linblomman: En historisk-genealogisk berättelse med verklighetsbakgrund om en vävarsläkt i Marks härad av Västergötland unde c:a 500 år. (Egen utgivning)
Herngren, Ingemar m.fl. (1995). Holsljunga: Boken om dess historia, gårdar, människor. Holsljunga Hembygdsförening.
Kulturhistorisk byggnadsinventering nr 35, Svenljunga kommun 1985-1989. (1989).Vänersborg: Älvsborgs länsmuseum.
Johansson, Axel. (1956). Jordbrukets binäringar. Uppteckningar från Östra Frölunda för Folklivsarkivet i Lund.
Lindhagen, Sten (1947). Förläggaregården Fällhult, i Från Borås och de sju häraderna, årsbok 1947. De sju häradernas kulturhistoriska förening.
Lundberg, Karin (2010). Förläggargårdar i Sjuhäradsbygden. Västra Götalandsregionen, Västarvet. Länk till rapporten.
Millqvist, Folke (1980). Vävnadsförläggarna i sjuhäradsbygden, i Från Borås och de sju häraderna, årsbok 1980. De sju häradernas kulturhistoriska förening.
Risenfors, Kristina (2011). Klädesfabriken: Textilförläggaren Anders Hansson på Mölneby i Östra Frölunda: en protoindustrialist i 1800-talets Sjuhäradsbygden? (C-uppsats). Karlstads universitet, Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper. Länk till uppsatsen
Ö Frölunda: En bygd i Ätradalen. (1989). Ö. Frölunda hembygdsförening
_____________________________________________________________________________________
sidansvarig: Carin Nyhage, e-post: carin@lerbacksbyn.se
|
|
Andra förläggargårdar:
Södra Kind:
Lerbäcksbyn
Östra Frölunda, Holsljunga, Mårdaklev, Kalv
Östra Kind:
Tranemo, Uddebo, Månstad
Västra Kind:
Länghem, Roasjö, Ljushult
Norra Kind:
Tvärred, Marbäck
+ Redväg: Dalum
Mark
~ ~ ~
”Omgiven av blånande, buktiga åsar ligger vår bygd i floddalen. Ett mörkt stycke Sverige, säger folk. Varför vet jag inte. Solen lyser väl över oss som över andra landets bygder. Det heter också att det är en karg och fattig bygd. Inte är den fattig på skönhet åtminstone. Om våren, då vitsipporna och de violetta backsipporna sticka upp sina huvuden under knoppande björkar, om hösten då ljungen, vår egen blomma, breder sitt täcke över bergknallar och branter, aldrig se vi då en vackrare syn än vår egen bygd!”
Ur Edlund Hansson, Anna (1939). Vi på Hamre. s. 13.
Textilhandtryckeri
Så här berättar Ruth Ljung (sondotter till Anders och Elisabeth Hansson) om hur handtryckning av textil gick till på Mölneby:
”Plattorna fästes på fyrkantiga block med ett grepp ovanpå. Sedan fick en liten pojke flytta mönsterklossarna vart efter på wallmarn och slå på dem med en rejäl klubba.”
Handtrycksblocken finns bevarade, på Mölneby och på Borås museum.
Det äldsta tryckblocket var försett med småspikar som skapade mönstret. På 1970-talet gjorde Ekelund & Esspe i samarbete med Textilmuseet i Borås ett nytryck av detta mönster på bomull som fick namnet ”Hid”.
~ ~ ~
Släktskapen
Precis som i övriga förläggardistrikt var giftermålen i förläggarfamiljerna alltid strategiska. Döttrar och söner giftes in i lämpliga familjer och på så vis kunde kontrollen över marknaden och pengarna bestå. I Frölunda / Holsljunga såg släktskapen mellan familjerna ut på följande sätt:
1:a generationen (1810-1840-talet)
Måns Larsson i Lerbäcksbyn, Hans Persson i Hids gästgifveri och Bengt Carl Hindrickson i Hiå – alla tre förläggare - var gifta med tre systrar från Stommen i Ö. Frölunda: Anna, Maria och Anna (den andra Anna var halvsyster till de andra två och något yngre). Anders Larsson (bror till Måns Larsson) gifte sig med enda dottern i Mölneby Västergården, Brita.
2:a generationen (1840-1880-talet)
Två av Hans & Maria Perssons söner (Hids gästgifveri) gifte sig med två av Anders & Brita Larssons döttrar (Mölneby): Anders Hansson med Elisabeth och Per Johan Hansson med Josefina.
Anders Hansson
Måns & Anna Larssons dotter Helena (Lerbäcksbyn) gifte sig med förläggaren Anders Jönsson i Fällhult, Holsljunga, och dottern Johanna med förläggarsonen Mårten Larsson i Tostarps gästgifveri, Tranemo.
3:e generationen (1870-1890-talet)
Per-Johan & Josefina Hanssons fosterdotter Hulda (Lillegården) gifte sig med Anders & Lena Jönssons son Alfred (Fällhult/ Bredgården)
Anders & Elisabeth Hanssons son Mauritz (Mölneby) gifte sig – inte med någon av döttrarna i Lerbäcksbyn (de var sysslingar) – men väl med döttrarnas guvernant: Anna Edlund från Örebro.
Anna Edlund
Senare "Frun till Hamre"
~ ~ ~
Syvantar
Garnet till syvantar var lösare spunnet än garnet till vävning. "Det var värre att lära sig sy vantar riktigt, som det skulle göras, än att lära sig väva", enligt Attalia Johansson, Ö. Frölunda.
|
