Lerbäcksbyn

Lerbäcksbo Blindarfvidsgården

Lerbäcksbyn i Östra Frölunda bildade tillsammans med de övriga förläggargårdarna i Östra Frölunda och Holsljunga ett förläggarcentrum i södra Kind. Vadmal, vävd av fårull, var vid sidan av bomull en stor produkt. "Wallmarn" från Kind ansågs vara mycket god. Den textila verksamheten i Lerbäcksbyn pågick under nästan hela 1800-talet och i tre generationer.

I familjen föddes döttrar - det var alltså kvinnorna som förde arvet vidare. De gifte sig med söner till andra förläggare eller med män som visat sin duglighet i branschen. För svärsönerna kan man säga att de på så sätt fick den tidens ”starta-eget-bidrag”: i giftermålet följde i allmänhet en stor hemgift med. Både Anders Jönsson (senare Borås Wäfveri) och Carl Eiserman (senare Sveriges Förenade Trikåfabriker/Eiser) fick både kunskaper och pengar från Lerbäcksbyn.

Den förste förläggaren hette Måns Larsson. Troligen började han sin bana som resehandlare precis som sin far och många av de andra förläggarna i Kind. Affärerna gick bra och 1826 kunde han uppföra en ny mangårdsbyggnad på gården.

Mangårdshuset, byggt 1826.

Johannes Hansson från Holsljunga blev näste förläggare. Han gifte sig med den äldsta dottern i Lerbäcksbyn, Anna. De övriga hus som idag kan ses på gården kom till under hans tid: Färgeri, lager och kontor.

Under Johannes Hanssons ledning växte verksamheten. Flera bokhållare anställdes. En av dem var Carl Eiserman som fick sin första anställning här. Efter ett par år i Lerbäcksbyn flyttade han till Borås och snart hade han startat sitt första egna företag. Carl Eiserman behöll dock kontakten med Lerbäcksbyn: 1888 gifte han sig med Julia, den andra dottern i förläggarfamiljen.

Lager, bostadshus, kontor och nytt lager. Så här ser det ut i Lerbäcksbyn i dag också..

I nästa generation var det dottern Hildas make, handlanden David Dahl som tog över. Formellt skedde övertagande 1888, samma år som Carl Eiserman och Julia gifte sig. De båda svågrarna Carl Eiserman och David Dahl hade troligen planer på att anlägga en fabrik i Östra Frölunda, men det faktum att den länge önskade järnvägen från Borås till Mölneby aldrig blev av gjorde nog företaget omöjligt.

Andra händelser bidrog också till att verksamheten i Frölunda dog ut: David Dahl blev sjuk och dog 1896.  Carl Eiserman hjälpte till med avvecklingen i Lerbäcksbyn. Färgeriverksamheten pågick fram till 1901.

Dottern Anna Dahl gifte sig med Herman Fahlgren och paret bosatte sig på Lönnarp, filmens Änglagård. Herman Fahlgren var bl.a. direktör för Ulricehamns Sanatorium (Kurhotellet) under en tid. De sista medlemmarna i förläggarfamiljen i Lerbäcksbyn var Hilda Dahl och hennes dotter Ingrid. När de sålt gården flyttade de till Ulricehamn 1916.

Efter förläggargårdstiden

När den textila verksamheten lades ner vid 1900-talets början kom Lerbäcksbyn att bli ett annat centrum för trakten. Färgeriet byggdes om till ålderdomshem och den gamla lagerlokalen blev först handelsbod och därefter en samlings- och festlokal där det också visades biofilm.

Östra Frölundas försörjningshem/ålderdomshem fanns i Lerbäcksbyn 1915-1965.